Jag har alltid skapat. Jag brukade rita ”brev” till min pappa långt innan jag var fem och i mitt och min dotters hem är skapande en oändlig kärleksprocess.

​Jag är självlärd. Jag målar och jobbar med lera och textil. Det är känslan som avgör formen och mediumet därtill.

Jag är också hopplöst förälskad i allt gammalt. Att få hålla i ett glas som det skålats med under flera hundra år. Att få stryka mina fingrar över en möbel någon karvat i för många liv sedan eller känna penseldragen på en antik oljemålning…

Ja, det är smärtsamt vackert att tänka på alla skratt, tårar och livshistorier som antika föremål varit vittnen till.